För ett par dagar sen så fick jag erfara att livet kan ta en väldigt drastisk vändning. En vän till mig valde att avsluta sitt liv på ett mkt drastiskt sätt och hon lämnar kvar många sörjande efter sig. Så fruktansvärt tragiskt att en människa ska behöva må så dåligt och behöva ta ett så tungt och otäckt beslut. Fruktansvärt!
Vid såna här tillfällen så känns det som att dom bekymmer man har själv är en fis i rymden jämfört med dom som mår dåligt psykiskt! Sen kan man självklart inte jämföra på det viset, men man får sig ändå en knäpp på näsan och ett rejält uppvaknande!

Immiz löp lyser fortfarande med sin frånvaro, så det får komma igång när det kommer igång, inget man styr över tyvärr. Djuren har sin egen vilja. Jag resonerar som så, att när det är meningen att jag ska ta den här kullen på henne, då kommer hennes löp att sätta igång. That's it! Enkelt och lätt! Även fast man kanske känner annat, så är det så det är, hade ju helst velat att hon skulle börja löpa i samband med Ruffa som hon brukar, men som sagt, man styr inte över naturens gång.

TACK för att du läste!
Sköt om er där ute!
Var rädda om er!

KRAM KRAM